Utan lov

Ibland händer livet utan att fråga om lov.

Det följer inte våra planer, våra tidslinjereller våra noggrant uppbyggda föreställningar om hur allt ”borde” bli. Iställetsvänger det av, tyst eller brutalt, och plötsligt står vi där, mitt i något viinte valt men ändå måste möta.

Kanske är det just där i krisen något viktigtbörjar.

För när riktningen förändras utan att vi harvarit drivande i det, tvignas vi släppa taget om kontrollen. Om bilden av oss själva.Om hur vi trodde det skulle vara. Det kan kännas som ett misslyckande,uppgivenhet, en sorg. Men mitt i krisen, mitt i det oförutsägbara kan det ocksåfinnas en öppning till att lyssna djupare.

Lyssna djupare till det som inte hörs när alltrullar på. Till det som viskar snarare än ropar. Till det som egentligen villväxa, men som vi kanske inte vågat ge plats.

När livet händer oss på det där oväntadesättet är det lätt att vilja springa tillbaka. Laga det som gick sönder.Återställa det som var. Men ibland är det inte meningen att vi ska tillbaka.Ibland är riktningen som förändras inte ett misstag, utan en inbjudan. Eninbjudan till att bli mer sann.

Inte starkare på det sätt vi lärt oss, utanmjukare. Inte mer kontrollerande, utan mer levande. Inte perfekta, utannärvarande.

Och kanske, långt senare, när vi ser tillbaka,så var det inte en parentes i livet utan en ny början. En annan väg en den viplanerade.